Claes Krantz föddes på Marstrand 1897 av Ida. Hans far skomakaren och missionskyrkopredikanten Gustaf hade ett kraftigt skägg och en stor klockkedja. Claes var första barnet i en skara på 10, födda under lika många år. Hälften av dem föll offer för spanska sjukan.

Mina syskon dog allihop vid juletid, så jag har firat några jular….konstaterade han med schartauansk ordknapphet.

Han var ett underbarn i skolan och fick tillgång till Guldgrävarns son, Eskil Oláns bibliotek, där han tillbringade tiden med att läsa och lära sig lyrik utantill. Kanske var det redan här han fick inspiration från historikerns bibliotek, han som skrivit mycket om Marstrand, Bohuslän och köpmän i historisk tid.

Fråga Claes, sa läraren om han fick någon fråga han inte kunde svara på.

Någon gång i ungdomen tappade Claes dock den himmelska tron. Efter den nioåriga folkskolan påbörjade han en prästutbildning som aldrig fullföljdes. Han for till Stockholm för att göra värnplikten vid Svea Ingenjörsregemente. Han utbildade sig till konstnär på Slöjdföreningen i Göteborg och fick sedan arbete på Historiska Museet.

Storebror Claes hade lämnat Marstrand, men när han kom hem från sina resor och hälsade på samlades syskonen för att höra berättelserna från den stora världen.

Han började skriva artiklar till Göteborgstidningen, på den tiden närmast en boulevardtidning (typ; som i dag igen). Men trots att han bara hade folkskolan i botten ville han något mer seriöst, rentav vetenskapligt och historiskt. Han fick sin första bok publicerad som 22-åring: Köpstadsmän, hanseater och skärgårdsfolk: om Marstrand och handelslivet i Bohuslän till år 1587.

Claes sökte sig därför till den betydligt seriösare Handelstidningen (Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning, GHT) där han så småningom fick uppdraget att redigera lördagsbilagan, en föregångare till dagens helgbilagor.

Frank Heller telegraferade en gång till lördagsbilagan: ÖNSKAS LÅNG SPÄNNANDE JULNOVELL? Svaret kom genast: LÅNG SPÄNNANDE JULNOVELL ÖNSKAS. Eivind Johnson och en lång rad drivna författare medverkade. Den produktive konstnären, författaren och redaktören CK skrev förutom sina böcker och artiklar i andra skrifter också också på "Tredje sidan" och "Idag-spalten" i Handelstidningen.

Radiomannen Claes Krantz var också en återkommande gäst hos Gösta Knutsson i Månadens magasin. Han redogjorde återkommande för Dagens namn, tog sig an lyssnarsynpunkter och kåserade.

När Gustaf gav upp skomakeriet för att starta en träskofabrik i Haga, tog han familjen i båten med hela bohaget, in till Ringön. De tittade storögt på automobilerna, gasverket och lokomotiven, när de lånade en kärra för att transportera alltihop till sitt nya hem i Gamlestaden.

Men kompanjonen tog alla pengarna och stack, så det blev aldrig någon träskofabrik.

Vi Krantzar har alltid blivit lurade, konstaterade Claes senare.

Lillebror Paul lyckades dock senare starta ett skomakeri i Haga, sedermera flyttat till Västra Frölunda. Dottern Tora dog i unga år. Tomas blev så småningom vaktmästare och Gösta handelsresande på Norrland. Där förde han sin svarta bok om kunderna, om deras hobbies och religion. Så kunde han "tillfälligtvis" träffa dem vid söndagsgudstjänsten för att sedan i bästa samförstånd sluta gynnsamma affärsuppgörelser.

Claes umgicks med sin gamla klasskamrat Martha från Marstrand, dotter till underofficeren och tillsyningsmannen på Marstrands fästning, med rötter i Tyskland.

Strax innan maj 1926 insåg Claes och Martha att det nog var lämpligt att gifta sig, innan Lars föddes för att bli enda barnet.

De judiska flyktingarna började dyka upp i Sverige och diskussionerna på Handelstidningen tog fart, Torgny Segerstedt engagerade sig för de flyktingarna och mot nazismen.

Är jag judisk, frågade sonen Lars sin far. Nej, snarare tvärtom, blev svaret. Hans mammas familj var inte några de umgicks med.

Lars skulle ha fått ett syskon, men när hans mamma skulle lyfta det tvålågiga bensinköket kom smärtorna och hon började skrika alldeles förfärligt. Martha skrek så högt att tant Johansson hörde det och kom nedspringande från övervåningen. Men det fanns inget att göra.

Lars var sex år när han kröp ihop i pappa Claes knä i gungstolen i sovrummet. I sängen låg Martha, vit i ansiktet med en ros i de knäppta händerna.

Svea från Småland blev den första i raden av hembiträden som sov i Jungfrukammaren och tog hand om Lars och Claes. Några var snälla, någon stack med hushållskassan efterlämnandes enbart en kritalista hos handlarn.

Visserligen kom Vanja, från bildbyrån som levererat bilder till GHT:s lördagsbilaga. Men hon höll avståndet, fortsatte sitt yrkesliv och lät hemhjälperna ta hand om barnet. Den nya familjen flyttade från landsbygden i Berga till villasamhället Långedrag.

Och mamma Martha blev i all välmening ett förbjudet samtalsämne, vilket ju inte är helt i enlighet med dagens rekommendationer för att komma över sorg och traumatiska upplevevelser.

1941 flyttade de in till posthuset vid Korsvägen i centrala Göteborg, i dag rivet för att ge plats och rum för Världskulturmuseet.