Köpstadsmän, hanseater och skärgårdsfolk: om Marstrand och handelslivet i Bohuslän till år 1587
- 1919 Wettergren & Kerber
Under läns herrevärja och biskopsstav. -1922. Hallmans bokhandel, Uddevalla
Havets makter: en krönika om stormar och skeppsbrott, bärgningsväsen och vrakplundring, havsvidunder, isvintrar och sjörövare samt sjömärken, fyrar och lotsar vid Bohuskusten
- 1928. Hallmans bokhandel, Uddevalla
I den allmänna idéskräck, som länge kännetecknat den svenska prosakonsten, är det välgörande att träffa på en författare, vilken som Claes Krantz vågar kalla en bok Fabler och funderingar och fylla den huvudsakligen med det senare slaget av konstverk.
Ty varför skulle ej funderingar kunna vara konstverk? Voro inte Platons dialoger, äro ej Platons dialoger konstverk? Det erkännes allmänt. Men en nutida diktare får inte tänka.
Då är han abstrakt och utan levande innehåll. Jag tillåter mig upprepa, att Vagabonde, den spirituella och temperamentsfulla kåsören i en stockholmstidning, icke blott hör till
skönlitteraturen utan är en av dess allra främsta just nu, fast hon bara skriver funderingar om vardagens tusen frågor. Claes Krantz är så till vida mer litterär, att han skriver om livets högsta frågor.
Bäst lyckad är han, när han tar Vår Herre med och är vanvördig mot honom. Den gamla kända bilden av Gud som en örtagårdsmästare med många slags blomster i sina sängar varierar Krantz en smula:
en art är Homo sapiens, ganska sällsynt, en annan den vanliga människan, dessutom finnas miserabla avarter. Varför utrotas de inte? Därför att samlare sätta värde på dem och betala bra för dem.
En sådan finsmakare kommer just under samtalet; han har bockfot. Funderarens livssyn är, som exemplet visar, ganska illusionsfri. Han har avslöjat livets komedi och tycks trivas bra i tomheten.
Den som vill lära att bli en munter negativist, kan ju försöka med dessa små fabler. Att någon i längden kan bevara en så glad grimas, betvivlas dock.
Blir man inte till sist positiv, om också bara för skojs skull, om: också bara på trots?
